Nu var det dags för det nya året , vi har ramlat in på första veckan med storm steg.  I tanken om att det nya 2016 skall bli ett awsome år. Men blir det verkligen det ? Ja, det kan man undra sig. Det sägs att det blir inte bättre än vad man gör att till. Må kanske vara sant. Men hur skall man förhålla sig till det nya , när det gamla året var som det var . Många frågor skre och en förundran om vad som egentligen hände där . Hela mitt 2015 tog ett snabbt slut, samtidigt som ett nytt kapitel startades, Så många vända kappan efter vinden samtidigt som en del tog sitt rätta jag , att visa i akt . Hur i hela friden kan man beeter sig så ? Jag förstår verkligen inte mig på verkligheten , människor , ja allt rent av sagt . Känslan att sitta i en lägenhet , där du kanppt kan göra särskilt mycket . I en by där jag vet inte om det är där jag vill vara eller om jag bara vill fly . Kroppen bubblar av känslor . Orken att fortsätta , halla huvdet högt och låta modet kliva fram . Jag vet knappt ut eller in längre . Känslan av att sluta stressa inför livet , ökar i höga doser. Vetskapen om att det finns en mindra grupp männsikor som föder sig själva på att göra mera skada än nytta . Dem skälper mera än vad dem gör nytta , vem tänker ni mästa på barnen eller er själva ? Jag vet knappt hur länge till jag ska orka hålla fasaden upp innan jag exploderar. Barnen är det viktigaste i denna fråga , men det förstår ni inte.. Allt kafferepor och bullshit är för er viktigare. Om ni stannar upp och tar en funderarer , varför hände det som ingen kunde förutspå (förutom NI) Skilsmässan ?! jo det ska jag tala om, det handlar om att ständigt leva i ett kämpande , orka resa sig upp dag för dag , höja huvudet högt , och ständigt upprepa orden för mig själv, bry dej inte om dem. Det fungerade ett tag , men inte i helheten..  Jag försökte kämpa , men ständigt se den andra slita sig tills han blir gråhårig , fakumet att leva med konstant värk fungerade inte att kombinera ... Nu sitter jag här och ser hur mina äslakde barn leker, samtidigt som jag tycker synd om dem att dem måste ha er i sitt liv . Tyvärr , är detta något dem måste komma underfynd med själva .